Fostret omges av dubbla fosterhinnor, vilka skyddar fostret genom att hindra bakterier att tränga in i livmodern och hindra fostervattnet från att läcka ut. Den yttre hinnan kallas korion (åderhinnan) och direkt innanför ligger amnion (vattenhinnan), vilken i sin tur omsluter själva fostervattnet.

Så länge fosterhinnorna är intakta utjämnar fostervattnet trycket och skyddar fostret och navelsträngen mot skada från yttre påverkan, exempelvis i samband med kontraktioner. Utveckling av muskler, skelett och lungor underlättas också av att fostret kan röra sig i vätskerummet.

Fostervattnets pH är neutralt eller svagt alkaliskt. Detta kan användas när man behöver påvisa fostervattenavgång. Det förekommer dock både falskt positiva och falskt negativa test och därför använder många förlossningskliniker bara visuell bedömning för att påvisa eller avfärda fostervattenavgång.

Mängden fostervatten varierar under graviditeten, och når sitt maximum (cirka 1 000 ml) vid 38 – 39 veckor. Därefter sker normalt en minskning. Under hela graviditeten sker både nybildning och avflöde av fostervatten. Fostret sväljer dessutom fostervatten som sedan tas upp via magtarmkanalen.

Vätska som tas upp i fostrets blodomlopp hanteras på 2 sätt. Dels återförs det via navelsträng och placenta till moderns cirkulation, och dels utsöndras det via fostrets njurar som urin till fostervattnet.

Fostervattnet är i tidig graviditet helt klart, men blir efterhand grumligt på grund av talg, hudsekret, avstött hudepitel samt hårstrån som fostret stöter bort.

Avföring i fostervattnet, mekonium, kan vara utlöst av hypoxi eller vagal stimulering. Det förekommer dock också, även utan tecken till hypoxi, vid ökad gestationsålder. Tjockt mekoniumfärgat fostervatten förekommer vid förlossningen hos cirka 10 % av alla gravida kvinnor, och är en riskmarkör för att hypoxi har förelegat eller föreligger. Om tjockt mekoniumtillblandat fostervatten föreligger krävs skärpt övervakning, även om de flesta foster med sådant vatten inte har tecken till asfyxi vid födelsen.

Dock garanterar klart fostervatten inte att fostret inte är, eller inte har varit, utsatt för hypoxi. Knappt hälften av de barn som föds med svår asfyxi har uppvisat tjockt mekoniumtillblandat fostervatten under förlossningen. Om fostervattnet är tjockt mekoniumtillblandat och fostret utsätts för hypoxi, finns risk att fostret drar ned mekonium i luftvägarna, så kallad mekoniumaspiration.

Mängden fostervatten kan bedömas med hjälp av ultraljud. Vanligen används SDP (Single Deepest Pocket) som kan avgöra om mängden fostervatten är normal, eller om det föreligger oligohydramnios (= minskad mängd fostervatten) eller polyhydramnios (= ökad mängd fostervatten). Vid beräkning av SDP mäts djupet av den största sagittala fostervattenpölen (utan navelsträng), och måttet ska vara mellan 2 och 8 cm.

AFI (Amniotic Fluid Index) är en annan metod för bedömning av mängden fostervatten. Vid beräkning av AFI delas med hjälp av navelplanet livmodern in i 4 kvadranter. AFI utgörs av summan av de sagittala djupmåtten av de djupaste fostervattenpölarna (utan navelsträng) i dessa kvadranter. Normalt värde är 50 till 250 mm. Lägre värde än 50 mm betecknas som oligohydramnios och högre värde än 250 som polyhydramnios.

Av dessa 2 metoder förespråkas SDP, detta då mindre andel falskt positiva tester föreligger med denna metod.

Fostervatten innehåller också fetala celler. Dessa kan hämtas ut vid fostervattensprov och användas för bestämning av fostrets kromosomuppsättning.

1 4 1 ny

  1. Fostervatten
  2. Placenta
  3. Korion
  4. Amnion

Orsaker till oligohydramnios

  • Vattenavgång
  • Placentainsufficiens (intrauterin tillväxthämning)
  • Överburenhet
  • Fostermissbildning eller anomali
  • Läkemedel (ff.a. NSAID, ACE-hämmare)
  • Tvillingtransfusionssyndrom (givare)

Orsaker till polyhydramnios

  • Idiopatisk
  • Fostermissbildning eller anomali
  • Maternell diabetes
  • Tvillingtransfusionssyndrom (mottagare)
  • Fetal hydrops (exv. anemi eller kongenitalinfektion)